i vissa sammanhang känner jag mig så gammal. Inte så att jag direkt tycker att jag ser gammal ut, nej, men en känsla att själen har åldrats så. Jag passar inte in i vissa sociala sammanhang.
Jag mår i stort ganska bra, men det finns en ny del av mig som ibland kommer fram. Andras glädje kan ibland göra mig sorgsen. Jag som tidigare varit så glad sitter nu i ett hörn och hänger med huvudet. Stora sammanhang gör mig så trött och känslig.
Kanske kommer det en tid när jag även erövrar dessa arenor precis som jag gjort med alla andra.
Min man säger att han saknar den gamla Johanna, det är bara det att hon ibland är så långt borta.
Knuts Änglamamma 
Så väl jag känner igen det du skriver kära vän. En underlig och lite otäck känsla att ha åldrats så i själen. Min kurator säger att lidandet gör oss visare och hjälper oss utvecklas. Just nu kan jag känna att jag inte vill vara fullt så vis och utvecklad. Kram.
Det är en tung lärdom man gärna varit utan. ❤️
Ja, definitivt. ❤